Har grubblat länge på att skriva ett lite personligare och ”djupare” inlägg och kände att det var dags för det nu! Jag valde då det ämne som känns som ett stort ämne som kretsar kring vår vardag och nått som alla har i tankarna, KÄRLEK. Jag är då inte så erfaren inom detta men jag tänkte berätta de jag tror inom just kärlek!
Jag har då aldrig haft något seriöst förhållande eller så, vet inte riktigt vad det berott på egentligen. Har väl helt enkelt inte letat efter någon och heller inte fallit för någon. Jag var aldrig den i klassen som frågade chans på alla killar, haha känns som igår när man skickade lappar till varandra och så fick man kryssa i JA eller NEJ. Haha nostalgi!

Nej, men jag har väldigt svårt för när det gäller kärlek och killar. Så fort någon börjar skriva med mig som mer än vän så försöker jag alltid att behålla vän zonen för det skulle bara kännas konstigt att vända en vänskap till kärlek. Och sen när man inte alls har dem där känslorna för honom heller.

Jag har aldrig varit kär i någon. Visst har man ju varit lite små intresserad i någon men har aldrig haft dem där ”fjärilarna” i magen varje gång man ser honom. Visst har jag ett ideal på vad jag är ute efter, man tar ju inte helt vem som helst. Jag har växt upp med skilda föräldrar så det kan ju bero på det till varför jag har svårt till att närma sig människor. Jag tror absolut inte på att jag kommer träffa en helt felfri man i mitt liv, utan jag träffar hellre en med lite brister som älskar mig för den jag är.

Och till er ensamvargar där ute som jag, så ska ni veta att vår tid kommer! Tänk på alla fördelar som finns med att vara singel! Ta vara på den tiden!
Det var det jag hade i tankarna och nu vet ni lite mer om mig! Kram!