Eftersom jag vart hos min mamma en vecka nu så har jag inte kunnat gymma nånting. De har faktiskt var rätt skönt men ändå får ångest att man hamnar på 0 igen. Mitt mål med träningen är inte att gå ner i vikt eller så. Jag trivs med min vikt och mitt BMI är normalt. Utan jag gör det för att bl.a få bättre kondition, bli piggare, få fin kropp. Komma i form helt enkelt! 

Jag blir förvirrad över alla dieter, livsstilar etc som finns. Tycker bara på de senaste åren har hälsan blivit ett stort "ämne" i samhället. Man kan ju inte gå en dag i skolan utan att komma till de ämnet. Vi påverkas väldigt mycket av varandra och media. Alla har vi ett ideal eller ett mål med sitt liv och sin kropp. Men de finns även dom som inte bryr sig heller så mycket. Och det finns dom som överdriver så att de kan gå över gränsen. Sen var de Studievägledaren på grundskolan som sa till mig att om jag vill bli polis så måste jag få igång min kondition redan nu. För då har man förtur på alla de fysiska testen som kommer. Men jag gör mitt bästa. Jag är inte ute efter den pinnsmala drömkroppen. Jag äter onyttigt ibland jag håller inte mig direkt till nått träningsschema. Utan jag kör mitt egna race. Så länge man själv mår bra så tycker jag att man inte ska känna sig tvungen att ändra på sig. Jag blir imponerad på alla som helt ändrar sin livsstil och byter ut alla kolhydrater, ökar med proteiner, avstår från socker. För mig just nu så känns de som ett smaklöst och mer komplicerande liv. Att hålla på tänka på vad man stoppar i sig osv. Men jag beundrar er att ni kämpar så hårt får era mål. Och en vacker dag tror jag alla kan lyckas om man bara vill! 

Oj! Det här blev ett väldigt långt inlägg. Längre än planerat. Klockan är snart 1 så det är väll dags att sova snart.